Jag skulle till Örebro. På Darin. Men eftersom Ludvika spelade med kniven mot strupen ville jag också hinna referera. Ludvika mot Vaksala. Viktig match. Till och med Höfne hade fått ledigt från ICA för att kunna vara där och heja på.
Ludvika började också piggt och tog ledningen när ”Battan” snurrade upp den i taket. Men energin mattades ju längre perioden gick. I slutet ägde Vaksala spelet. Både 1-1 och 2-1 kändes därför rimligt.
När både ”JC” och Loke drog på sig varsin utvisning i andra perioden blev jag orolig. Inte bara för att de höll på att fucka upp mina planer på att hinna till Darin – utan också för att Vaksala gjorde 3-1. Ludvika var håglöst. Passningarna satt inte på bladen och avsluten saknade skärpa.
Men efter en skänk från ovan fick Ludvika ändå ett visst häng när Vaksalas målvakt inte såg att bollen hade fastnat på hans egen pung.
Då kom Lill-Danne. Han såg pung, boll och mål. Reducering 2-3, strax innan periodpaus.
Välförtjänt? Nej.
Viktigt? Ja.
Tredje perioden och Vaksala gör 4-2 efter att Ludvika tappat markering. En minut spelad. Då vaknade Ludvika.
3-4 av ”JC” efter att han äntligen tycktes ha frisknat till från den man-cold han ådrog sig förra veckan.
4-4 av Loke när han påpassligt smackade in bollen via ribban.
Kort därpå utspelade sig matchens bästa sekvens:
Bröderna Eriksson tiki-takar sig fram men avslutet räddas. Kontring för Vaksala varpå bollen snart dansar på Ludvikas mållinje. Omställning för Ludvika och bollen upp till Alex Springfeldt som skjuter: Mål och 5-4 Ludvika.
Wow.
Men så, ett misstag senare: Kvittering av Vaksala med 55 sekunder kvar.
Efter en mållös förlängning blev 5-5 också slutresultatet. En besvikelse hos både Ludvika och Vaksala som båda var i behov av tre poäng.
Dagens lirare: Alex Springfeldt. Han var överallt och visade vägen med sin arbetskapacitet.
Dagens snabbaste: Vaksalas forwards. Snabba som vinden. Vad åt de egentligen till frukost?
Dagens fadäs: Darin. Han var ju bra och så – men när jag försökte få en intervju med honom nekade han. Tydligen kände han inte till Hanzons Dagblad.
Konstigt.
Christoffer Mandell, Hanzons Dagblad.
FOTO: Maja Alander