VULCANUS IF - FAGERSTA SÖDRA B

Lagom till årets första match så högg den till. Nackspärren. Andra gången på en månad, så kanske borde jag se över mina levnadsvillkor, men just idag kallar vi det bara otur. Tur kallar vi däremot det faktum att vi numera har en läkare i laget.

”Här” sa Jesper och gav mig fyra piller.

”Tack” sa jag och svalde.

Väl ute på plan möttes vi av solsken och storpublik. Ja visst, hela fyra personer hade makat sig ner till Hitachi Arena för att bevittna när vi, Vulcanus, tog emot Fagersta Södra i årets första träningsmatch. Och vilken match det skulle komma att bli.

Vi började visserligen trevande, lät Fagersta få både tid och boll. Huruvida det var på grund av ringrostighet eller nerver till följd av den välfyllda läktaren låter vi vara osagt. Men ju längre matchen led desto mer kom vi in i det.

Passningarna satt, duellerna vanns, och nackspärren var borta. Jag mådde bra, kom på mig själv med att nynna ”It’s raining men” av the Weather Girls.

Kanske mådde jag lite för bra.

Nåväl, något som inte regnade var målen.

0-0 i halvtid, men i andra halvlek skulle det spricka upp.

Först fick Jimmy Andersson bollen på mittplan. Han sköt (läs: rensade) varpå vinden, eller om det var Gud, fångade bollen och fick den att segla in i närheten av krysset. Ett sorl gick nästan att ana hos de två tillresta supportrarna (hälften hade lämnat i paus) – när Blötbergets största ikon äntligen spräckte nollan.

Kort därpå fick Loke Nilsson bollen. Med pigga innebandyspiror slet han sig loss på högerkanten. En blick och ett inlägg senare drog Jonas Trygg till med en halvliggande volley som borrade sig in i bortre.

Hade vi, Vulcanus, plötsligt blivit Brasilien?

Nå väl, brassar eller ej. Det fick räcka där. Två drömmål gav nog med hybris inför den kommande säsongen.

Matchens nyförvärv: Jesper Falk. Han levererar både piller och fotboll.

Matchens gladaste: Jimmy Andersson. Jag menar: Titta på bilderna.

Matchens lirare: Solen. Vi älskar dig.

När jag kom hem hade pillrens effekt avtagit – varpå nackspärren var tillbaka. Jag var halt, lytt, men framför allt skitglad.

För fotboll alltså. Vilken grej ändå.

Christoffer Mandell, Hanzons Dagblad.