IBF LUDVIKA - FALUN

Jag var på väg till Krafthallen. Det var ju match. Ludvika mot Falun i kval om uppflyttning. Men så kläcktes nyheten: ”Matchen spelas i Lorensberga.” Åh nej.

Det kändes tufft. Dels för att det inte är nästgårds, men också för att sikten är åt helvete. Antingen är det en fet skiljevägg som är i vägen eller 300 basketkorgar.

Ludvika verkade inte heller trivas. Efter tio minuter stod det 0-3. Men som den här matchen skulle visa: Ludvika ger aldrig upp.

Med ett par minuter kvar reducerade de till 2-4 – efter att Malin Norr spelat fram Frida Smeds och Felicia Holmgren.

Matchen levde och jag - - TUUUUT!!!!

Jesus, signalen för periodpaus gick inte att missa. Där rök trumhinnan. Jävla Lorensberga.

Andra perioden började i ett högt tempo när Matilda Fredriksson reducerade till 3-4. Hoppet tändes.

Och släcktes direkt.

För vips stod det 3-7 till Falun, och det såg hopplöst ut för Ludvika.

Men strax innan paus satte Ida Granberg dit 4-7. Tyvärr såg jag inte målet då en basketkorg var i vägen. Men matchen levde. Igen.

När pausen kom höll jag för öronen. Sedan kom Höfne. Vi snackade fotboll, tjejer och… ja, resten stannar där. Det jag försöker säga är att det var trevligt.

Även fast vi var i Lorensberga.

Tredje perioden började likt den andra: Mål av Ludvika när Lucia Lundgren dribblade bollen ända in i mål.

Trots att Falun svarade till 5-8 så hade Ludvika nu sin bästa period i matchen. De tryckte stundtals ner bortalaget som fick kämpa för att hålla tätt.

Men Ludvika kom aldrig närmare - och när siffrorna rann i väg i slutet speglade det mest en sak:

Ludvika hade gett allt.

Slutresultat: 5-11

Matchens utespelare: Matilda Fredriksson. Med pigga ben och outtröttlig energi skapade hon ständig oro för Falun.

Matchens målvakt: Susanna Kippo. Hon höll kvar Ludvika i matchen när det verkligen krävdes.

Matchens funktionär: Sekretariatet som multitaskade genom att se Leksand förlora mot HV71.

Jag brukar vilja ha en karaktärsutveckling i mina referat. Där jag lär mig något på vägen. Idag hade det kunnat vara att jag plötsligt skulle börja gilla Lorensberga.

Men nej.

Jag hatar fortfarande Lorensberga.

C.Mandell, Hanzons Dagblad